BSIS besökte Öland under en förlängd helg 12 – 15 juni 2026. Under två heldagar och två halvdagar gjorde vi ett antal exkursioner till varjehanda intressanta biotoper som alvar, lövskogar, havssränder, ogräsåkrar, mm. Vi bodde på Station Linné i Skogsby nära Färjestaden, ett vandrarhem som också fungerar som biologisk forskningsstation. Jan Andersson, BSIS, ansvarade för evenemanget och ledde exkursionerna. Den 13 juni hade Ulla-Britt Andersson, ordförande i Ölands Botaniska Förening en tur på alvaret (Gynge alvar) samt på Gårdby sandstäpp. Ulla-Britt gav också, i samband med planeringen, värdefulla förslag på besöktmål. Det var femton deltagare (bestämt maxantal). På det inledande fotot ovan står Ulla-Britt som nummer två från vänster (i grå keps).
Öland är ett välkänt eldorado för naturintresserade, inte minst för botanister. Vi blev också inspirerade av Ulla-Britts föredrag för BSIS under hösten 2025. Därför arrangerade BSIS en egen exkursion dit. Kalkberggrunden gör floran unik. Det finns en intressant mix av olika växtmiljöer som alvar/stäppartade torrängar, havsstränder, lövskogar, barrskogar, extremrikkärr. Ölands begränsade storlek gör att det går snabbt att förflytta sig från en plats till en annan. Vi åkte runt på en stor del av Öland och besökte ett antal intressanta växtlokaler som hyste unika och intressanta växter, huvudsakligen kärlväxter men en och annan mossa eller lav kom också med. Nedan följer några axplock från resan.
Under hela resan samåkte vi i fyra personbilar. Vi startade från Stockholm på fredagsmorgonen (12 juni) och anlände till vandrarhemmet omkring klockan fyra på eftermiddagen. Efter att vi alla checkat in och installerat oss på station Linné gjorde vi en kvällsvandring i Station Linnés omgivningar söderut, i Stora alvarets norra delar.
Här (fotot) besöker vi en liten våtmark som hyser rävstarr, dikesveronika, toppfrossört, ormtunga och råttsvans. Därefter vandrade vi söderut och kom efter ett tag ut på den “riktiga” alvarmarken med sina karakteristiska växter. Vi slogs av myckenheten av orkidén krutbrännare. Andra intressanta växter var ullranunkel (Ranunculus illyricus), strimklöver (Trifolium striatum) och dvärgviol (Viola pumila). Ullranunkel ser man ofta blad av på Alvaret men den blommar inte så ofta. Nu hade vi turen att finna ett exemplar av en blommande planta. Som namnet antyder är växten vitullig på stam och blad. I Sverige finns den bara på Öland. Utanför Sverige finns den på stäpperna i sydöstra Europa in mot Asien. Strimklöver finns spridd i södra Sverige, främst på Öland, Gotland och Skåne. Under resan såg vi den på flera skilda lokaler. Den är vanlig bara vissa år och 2026 var tydligen ett sådant. Dvärgviol slutligen finns så gott som enbart på Öland och Gotland och är ganska allmän. Under kvällsturen såg vi den i frukt men senare under resan fick vi också se den blommande.
Lördagen den 13 juni exkurerade vi på Stora Alvaret – Gynge alvar. Ulla-Britt ledde turen och vi fick en exposé över både vanliga och ovanliga alvarväxter. Tok, ölandssolvända och alvargräslök är exempel på några vanliga växter på Stora Alvaret. Några ovanligare växter är dvärgkämpar (Plantago tenuiflora), alvarkösa (Apera interrupta), klipplök (Allium lineare) och stor sandlilja (Anthericum liliago). Dvärgkämpar växer i alvarvätar och är liksom ullranunkel en växt som mest hör hemma på de sydösteuropeiska stäpperna. I Sverige finns den bara på Öland. Alvarkösa finns bara på Öland och Gotland men är vanligare på Öland. Sverige-förekomsterna är isolerade utposter från en sydligare europeisk utbredning. Klipplök undgick upptäckt under lång tid pga sin likhet med gräslök. Den identifierades till art inte förrän 1976 (men upptäcktes och insamlades som obestämd “Allium” av Sten Selander 1946). Se artikel i SBT (Vol. 70, Häfte 3, 1976). Klipplök såg vi i Gösslunda. I Gösslunda fick vi dessutom bekanta oss med stor sandlilja som har flera lokaler där. Stor sandlilja skiljer sig från den på Öland och Gotland vanligare liten sandlilja från att det långa stiftet är krökt, att blommorna är större samt att den blommar tidigare på året.
Vi besökte också Gårdby sandstäpp på östra Öland under Ulla-Britt och Thomas Gunnarssons ledning. Vi fick bekanta oss med ett antal halvgräs och gräs: sandstarr och ölandsstarr, sandsvingel, hårdsvingel, tofsäxing, borsttåtel, sandtimotej och sandlosta. Dessutom fanns här hylsnejlika, sandglim, grådådra, vårkorsört och backsilja (blad). Vi blev också förevisade några svampar: stjälkröksvamp och dvärgjordstjärna. Vi gick också in i en anslutande skog och tittade på ryl, knärot och grönpyrola.
Vid Stenåsabadet bekantade vi oss med rysstarr, Carex praecox, som upptäcktes först 2005 men som troligen var förbisedd under tidigare år. Den har sin enda kända lokal i Sverige nära Stenåsabadet.
På kvällen åt vi allihop på en pizzeria i Mörbylånga.
Under söndegen den 14 juni regnade det en stor del av dagen, så det var stövlar och regnställ som gällde. Även om det hade varit bekvämare att vandra och botanisera i solsken så var det givetvis bra att Ölands grundvatten fick sitt tillskott. Huvudpunkterna under dagen var lundarna i Halltorps hage (Ekerum), Karum NR med ogräsåker, havsstrand vid Kårehamn och slutligen ängar och fuktängar vid Gråborg. Alla dessa lokaler ligger norrut från Färjestaden räknat.
I Halltorps hage såg vi skogsskräppa, Rumex sanguineus, och luden johannesört, Hypericum hirsutum, samt lundgräsen skogskorn, Hordelymus europaeus, och strävlosta, Bromopsis benekenii.
Vid naturreservatets parkering i Karum intog vi vår lunch. Här fanns också ett stort bestånd av jordkastanj, en flockblomstrig växt. Därefter gick vi längs en körväg fram till en ogräsåker (en s k allmogeåker). Här kunde vi notera nålkörvel, sommarklynne, råglosta, klätt, kornvallmo, åkerkulla, åkermadd och åkerranunkel. Intill fanns också ett bestånd av blommande storviol. Längs körvägen fanns också almarterna vresalm och lundalm. Den senare utvecklar ofta korklister längs grenarna.
Därefter förflyttade vi oss till Kårehamn vid den nordöstra kusten. Vi vandrade längs havsstranden söderut. Vi eftersökte strandkämpar och fann den också. Därefter gick färden tillbaka. I Kårehamn var det uppehåll och soligt.
Som sista punkt för dagen gjorde vi en vandring vid de fina ängarna kring fornborgen Gråborg och trotsade att det hade börjat regna kopiöst. I ängarna växte korskovall, och många orkidéer: johannesnycklar, krutbrännare, sankt pers nycklar, flugblomster, kärrknipprot (knopp), och tvåblad. Vi hittade också ett bestånd av blommande dvärgviol.
Måndagen den 15 juni hade vi en halvdag på oss att exkurera. Efter att vi alla checkat ut begav vi oss till Ölands östra sida vid gården Ekelunda. Därifrån går en vandringsled norrut mot bl a gården Skarpa Alby. Leden går över varierande alvarmark men också över ett karstalvar där kalkstenen har stora längsgående sprickor där värmeälskande arter kan gömma sig. Hasselbuskar är också vanliga och biotopen kallas ofta hasselkarst. Men innan vi kom fram till karsten kunde vi på alvarmarken nära stigen notera en myckenhet av fint blommande hylsnejlika, Petrorhagia prolifera. Men åter till hasselkarsten där den stora sevärdheten var gulkronill, Hippocrepis emerus. Gulkronill finns (i Sverige) bara sällsynt på Öland och Gotland. När Linné upptäckte gulkronill på Torsburgen på östra Gotland 1741 ska han ha sagt att han aldrig hade tänkt sig att kunna finna denna sydeuropeiska växt i Sverige: “Jag hade aldrig trott att denna busken vore egen i Sverige.”
En annan art som väckte stor uppmärksamhet hos oss var ryskt fjädergräs, Stipa tirsa, som upptäcktes på Öland vid Ekelunda alvar först 2022. Läs gärna Erik Ljungstrands artikel från tidskriften Calluna här. Den lär sällan blomma här vilket gör att att den blir alltför anonym för att upptäckas. Vi hade dock turen att få se den med vippor under utveckling, med småaxens mycket långa (3 dm), kort fjädergreniga borst.
Slutligen fortsatte vi norrut för att besöka några lokaler för gotlandssolvända, Fumana procumbens. Vi hittade den men kronbladen hade hunnit falla av då det var ganska sent på förmiddagen, och några regnskurar hade nog också bidragit. En oväntad bonus var att hitta blommande honungsblomster, Herminium monorchis, i en liten fuktäng. Vi letade efter den på ängarna vid Gråborg dagen före utan att finna den där.
Vi avslutade Ölandsresan före hemfärden genom att äta en gemensam lunch. Vi körde först till Möckelmossens stora rastställe där det gick att sitta under tak – om ifall det skulle komma en regnskur vilket det också gjorde. Därefter körde vi hem till Stockholm. På grund av vägarbeten längs E22 avleddes trafiken inåt landet några mil men vi var ändå hemma i rimlig tid på kvällen.
Några ytterligare bilder från resan
Foton nedan: Eva Grönlund.
