Den 21 augusti ledde Rolf Wahlström en vattenväxtexkursion, en kvällsexkursion. Lars Ekqvist deltog och författade nedanstående rapport. Text och bild Lars Ekqvist. Bilden ovan: honhuvuden av storigelknopp.
Samling vid Östertälje station. Åtta deltagare inklusive exkursionsledaren Rolf Wahlström gav kortfattade presentationer av sig själva. Vi tog med oss två krattor av olika storlek, ett antal baljor och en häcksax på teleskopstång avsedd att hämta växter i vattnet långt från stranden. Nyttiga redskap visade det sig.
Biltransport till en lokalitet i närheten av Scaniarinken och sjön Måsnaren med avledningar.
På första stoppet ser vi elliptiska gröna skivor flytande på vattnet. Bestäms till gäddnate.
Inte alla natar har flytblad. Då får man granska de stjälkblad som växer under vattenytan. Hur stora de är, hur breda och bladens nervatur (främst antalet nerver). Vi fann rostnate, gropnate och trubbnate.
På första stoppet ser vi elliptiska gröna skivor flytande på vattnet. Bestäms till gäddnate.
Inte alla natar har flytblad. Då får man granska de stjälkblad som växer under vattenytan. Hur stora de är, hur breda och bladens nervatur (främst antalet nerver). Vi fann rostnate, gropnate och trubbnate.
På bilden intill studeras natar. Rolf demonstrerar.
Så en promenad till dagens huvudlokal, en liten, näringsrik dammsjö med tättvuxen våtmark mot större sjö. På vägen ser vi en död huggorm, samt stora bestånd av den svårt invasiva växten jättebalsamin. Jättebalsaminen hade olyckligtvis gjort intrång i den växtvegetation vi studerade när vi nått huvudlokalen.
Där fann vi kärrbräken i stora bestånd, både sterila och fertila blad med täta sporsamlingar. En rätt gracil ormbunke som växer i oregelbundna bestånd (inte i tuvor som t.ex. majbräken och träjon).
Vattenskräppa fanns och kan skiljas från den likaledes akvatiskt växande hästskräppan genom att fruktens hylleblad har långsträckta gryn vid basen och dessutom avsmalnande bladbaser jämfört med hästskräppans breda hjärtlika bladbaser. Hästskräppan saknar gryn, men det gör inte hybriden storskräppa, som också har blad med hjärtlik bas. Full analogi med landväxterns gårdsskräppa som saknar gryn och krusskräppa som har gryn, men som båda kan ha mer eller mindre krusiga blad.
Vattenpester (släktet Elodea), har två arter i Sverige, vattenpest och smal vattenpest.
Den art vi fann var smal vattenpest med kraftigt inåtböjda blad. Den är den numera vanligaste och kraftigt invasiv.
Släktet slingor (Myriophyllum på latin) består av slingriga växter som inte är så lätta att artbestämma. Blomställningarna finns ovan vattenytan, men blommorna är små och inte till mycket hjälp vid artbestämningen. Man får förlita sig på bladen och de övervintringsknoppar som kallas turioner. Klubbformiga turioner hos våra exemplar föranledde oss att hänföra dem till arten kransslinga.
Släktet Utricularia på latin har det lite egendomliga namnet bläddror på svenska.
De har rejäla, gula blommor ovanför vattenytan. Men det är inte alltid växten bildar blommor. Växten saknar rötter och har finflikiga blad – en del med blåsor. Blåsorna försörjer växten genom att de fångar smådjur. Den bläddra vi såg bestämdes till vattenbläddra, med ledning av främst blomkaraktärer.
Slutligen studerade vi en igelknopp, släktet Sparganium på latin. Grenar toppade av hanhuvud utgick från honhuvudena (exempel på honhuvud med frukter se foto, hanhuvudena är mindre). En storigelknopp alltså, men den arten har delats upp i flera svårskilda arter. Vi nöjde oss artbestämma den till kollektivarten storigelknopp agg. enligt Artfaktas nomenklatur.
Övriga växter vi fann var säv, missne, dyblad, sjöfräken, svärdslilja, sjöranunkel, bredkaveldun, smalkaveldun, jättegröe, rörflen, besksöta, kråkklöver, rosendunört, slokstarr, jättestarr, fackelblomster, frossört, strandlysing och skogssäv. Samt ett antal mer eller mindre triviala landväxter.
Rolf tackas för en mycket instruktiv och lärorik exkursion.